Loading page, hang on...
Andreas Bertilsson
Det fysiska och det psykiska
1: Början och slutet 2:44
2: Vi åkte fort genom öknen med kanariefåglar runt fötterna 6:18
3: Lille läppen blå 7:49
4: Sett allt, inget förstått 6:17
5: Den ouppvecklade bilden 5:16
6: Blommor och utslagna 4:32
Våra chanser är små, men det här kan gå
Andreas Bertilssons alltid vackra musik, den här gången gjord i
samarbete med Thomas Öberg från Bob Hund, är här mer mänsklig och
kontaktsökande, mer fantasibefriande och tankemasserande än någonsin,
mer än tidigare i kontakt med både det förflutna och det nutida. Den
erbjuder en av de där allt mer hägrande platserna; rummet där det finns
plats för ens tankar och ens ifrågasättande av samma tankar. De där
rummen där man kan ställa frågorna som i bästa fall leder oss framåt,
inte bakåt, är ju numera så sällsynta.
Men musiken på Andreas album ger oss en liten katedral omsorgsfullt
byggd i en dator av plast och könlöst teknik-hokus pokus, fylld av ljus
och luft och en rumskänsla man nästan kan ta på. Svensk jazztradition
möter den skiraste av skira knister/knaster-elektronik, poesin kastar
sig i famnen på rocken. Det är en alldeles självklar, men nästan
överrumplande skönhet som bjuds. Det är som när man talar med en person
i telefon och man hör att personen är friskt solbränd, snyggt nyklippt
eller inbjudande naken – man stiger in i Andreas musik och man hör i
ett enda magiskt slag att framtiden är mättad av stora löften och
väldigt sköna drömmar om det okända.
Lennart Persson, juli 2007
