Andreas Bertilsson
Det fysiska och det psykiska
Cataloguenumber: escudre14Year: 2008
Format: CD ITunes Spotify
Units: 1024
EAN: 7320470086292
Tracklist:
- 1: Början och slutet 2:44
- 2: Vi åkte fort genom öknen med kanariefåglar runt fötterna 6:18
- 3: Lille läppen blå 7:49
- 4: Sett allt, inget förstått 6:17
- 5: Den ouppvecklade bilden 5:16
- 6: Blommor och utslagna 4:32
£ 8.3 | $ 12.52 | 80 kr | ¥ 1194.03
€ 9.58 Buy
Våra chanser är små, men det här kan gå
Andreas Bertilssons alltid vackra musik, den här gången gjord i samarbete med Thomas Öberg från Bob Hund, är här mer mänsklig och kontaktsökande, mer fantasibefriande och tankemasserande än någonsin, mer än tidigare i kontakt med både det förflutna och det nutida. Den erbjuder en av de där allt mer hägrande platserna; rummet där det finns plats för ens tankar och ens ifrågasättande av samma tankar. De där rummen där man kan ställa frågorna som i bästa fall leder oss framåt, inte bakåt, är ju numera så sällsynta.
Men musiken på Andreas album ger oss en liten katedral omsorgsfullt byggd i en dator av plast och könlöst teknik-hokus pokus, fylld av ljus och luft och en rumskänsla man nästan kan ta på. Svensk jazztradition möter den skiraste av skira knister/knaster-elektronik, poesin kastar sig i famnen på rocken. Det är en alldeles självklar, men nästan överrumplande skönhet som bjuds. Det är som när man talar med en person i telefon och man hör att personen är friskt solbränd, snyggt nyklippt eller inbjudande naken – man stiger in i Andreas musik och man hör i ett enda magiskt slag att framtiden är mättad av stora löften och väldigt sköna drömmar om det okända.
Lennart Persson, juli 2007
Andreas Bertilssons alltid vackra musik, den här gången gjord i samarbete med Thomas Öberg från Bob Hund, är här mer mänsklig och kontaktsökande, mer fantasibefriande och tankemasserande än någonsin, mer än tidigare i kontakt med både det förflutna och det nutida. Den erbjuder en av de där allt mer hägrande platserna; rummet där det finns plats för ens tankar och ens ifrågasättande av samma tankar. De där rummen där man kan ställa frågorna som i bästa fall leder oss framåt, inte bakåt, är ju numera så sällsynta.
Men musiken på Andreas album ger oss en liten katedral omsorgsfullt byggd i en dator av plast och könlöst teknik-hokus pokus, fylld av ljus och luft och en rumskänsla man nästan kan ta på. Svensk jazztradition möter den skiraste av skira knister/knaster-elektronik, poesin kastar sig i famnen på rocken. Det är en alldeles självklar, men nästan överrumplande skönhet som bjuds. Det är som när man talar med en person i telefon och man hör att personen är friskt solbränd, snyggt nyklippt eller inbjudande naken – man stiger in i Andreas musik och man hör i ett enda magiskt slag att framtiden är mättad av stora löften och väldigt sköna drömmar om det okända.
Lennart Persson, juli 2007
